Det här det är torkad jakost i Tibet. Eller om man ska var petig är det förstås driost, eftersom jaken är hanen och dri är honan. Men för enkelhetens skull kallar jag båda för jak.
Jakosten är en läckerhet i Tibet och det fantastiska med den är att en sådan här bit kan räcka en hel månad. Man suger på ostbiten under dagen och på kvällen tar man ut den och lägger den i lite smörte (se längre ner). Sedan är det bara att forsätta nästa morgon.
Förutom ost gör man jaksmör av mjölken. Det förpackas ofta i jakmagar för att det ska hålla länge.
Smöret används bl a i den mest tibetanska av tibetanska drycker - smörte. Det smakar ungefär som buljong gjort på jäst och innehåller vatten, te, salt och jaksmör. An aqcuired taste, som man säger. Jag har druckit det några gånger, men har inte kommit till det stadiet än när jag själv skulle beställa det.
Här pågår tillverkning av smörte i ett nomadtält - det ser ut ungefär som när man kärnar smör.
Här serveras smörte tillsammans med kokt potatis, jakost och kornmjöl. Blandar man kornmjöl i sitt smörte får man tsampa, som är en mycket vanlig rätt bland tibetaner.
Jakarna ger förutom mjölk också kött, ull, som bl a används till att göra tält av, och för transporter och som arbetskraft.
Man ser dom lite varstans ute på landsbyggden där de går och betar på sluttningarna. Dom är lättskrämda och skuttar (ja skuttar) iväg snabbt om det kommer ett fordon för nära. Dom är snabba!
