24 oktober 2010

Men först måste jag berätta om nedresan

Istället för att komma till min slutdestination Richard's Bay i Sydafrika via London och Johannesburg hamnade jag här - på Park Inn vid Heathrow. Ett prydligt hotell visserligen men det var inte dit jag ville. Anledningen är SAS.

Planet för den första sträckan Arlanda - Heathrow hade tekniska problem, oljeläckage, fick vi, de tänkta passagerarna, höra vid gate nr 65. Efter en del förvirring med ändrad starttid bokades alla passagerare som skulle vidare från London om till nästa Londonplan. Alla utom åtta fick plats. Vi lyckliga ca 80 stycken som skulle få åka ställde oss att vänta vid den nya gaten och där hände ingenting och ingenting en bra stund. Till slut kom personalen och talade om att alla vi åttio hade "ramlat ut datan" så våra passuppgifter måste registreras igen vid boardingen. Det tog tid. Alla fick lappar med nya sittplatser och personalen knappade in uppgifter så det rök om det. Vi fick en ny senare slot-tid och marginalen till mitt Johannesburgflyg krympte.

Vi boardade och började taxa ut mot startbanan. Sedan stannade vi - fel på airconditioningsystemet. Sånt kan betyda tryckfall i kabinen om det inte fixas. Vi vände och åkte in mot gaten igen, men fick sitta kvar i planet. Vi väntade på tekniker som kom för att titta på problemet och vi fick en ny slot-tid ännu senare. Nu började jag bli lite lätt orolig. Jag skulle ju träffa min reskompis på teminal 3 på Heathrow och vi skulle forsätt resan mot Johannesburg och Richard's Bay tillsammans.

Efter en stund meddelade piloten att det skulle ta lite tid till för nu var vi tvungna att tanka en skvätt till innan vi kunde ge oss iväg. I det här läget var jag nästan säker på att jag skulle missa planet till Johannesburg. Inte roligt, men jag var inte ensam om att sitta och hoppa och hålla tummarna.

Vid inflygningen till Heathrow var det mycket trafik och vi landade över två timmar senare än vad som var planerat. Ingen chans att hinna med. Kompisen satt redan på Johannesburgsplanet och jag hade just landat på teminal 1 och skulle behöva ta mig till teminal 3. Hela den proceduren tar ca 75 minuter enligt Heathrows webbsite och jag hade 30 minuter på mig när jag till slut kom av planet. Kört alltså.

Det var bara att ta sig till SAS-disken, där de redan hade börjat boka om folk till andra flyg. Star Alliance har inte så många plan till Johanesburg så jag bokades in på ett planen nästa kväll, 23 timmar senare. Jag fick hotellrum på ovan nämnda hotell, middags-, frukost- och lunchkupong samt tur- och returbiljett till bussen som fraktade mig till hotellet.

Så den kvällen blev det en natt i en säng vid flygplatsen istället för i en flygstol på planet. Och dagen därpå en lång väntan på att det skulle bli kväll så att jag skulle komma iväg till Sydafrika och min väntande kompis. Tack och lov för sms. Nu kunde vi enkelt göra upp om att använda oss av plan C - träffas i Richard's Bay dagen därpå. Tur att vi hade gjort upp planer för olika varianter av fel innan resan. Men inte trodde jag att vi skulle behöva använda oss av någon av dem.

6 kommentarer:

  1. En start likt denna skulle få en och annan resenär att ge upp - men du tycks ha en enorm handlingsberedskap som jag skulle behöva lära mig utav;-))

    SvaraRadera
  2. Oj, prata om otur! Detta bevisar för övrigt min övertygelse om att man ska ha reservplaner. ;)

    SvaraRadera
  3. Välkommen hem igen. Förstår att du haft en härlig resa. Men början var inte så kul. Jag som är lite flygskraj hade nog stressat upp mig rejält/Lis

    SvaraRadera
  4. Plan C var väl verkligen illa att behöva ta till, men ofta tycker jag det är så att börjar det strula så håller det percis som i Ditt fall.
    Tur Du har resvana så planer fanns i beredskap, men jag förstår om det varit roligare att starta resan från London tillsammans.

    Hur känns det att komma hem till den "vackra" hösten;)

    annette

    SvaraRadera
  5. Välkommen hem!

    Vilken tur att ni hade gjort upp reservplaner.

    Ska bli spännande att se dina bilder
    Kram

    SvaraRadera