Vi tog den gamla bergbanan upp för kullen. En litas (mindre än tre kronor) per person kostade det, och vi fick hela bergbanan för oss själva på den korta färden upp.
Väl där uppe låg hela härligheten framför oss.
Öh... stor.
Vi gick in.
Den var stor inuti också. Och kal. Det nästan ekade. Vi stannade inte så länge, utan vi gick ut och tog oss en titt på andra sidan Uppståndelsekyrkan också.
Kanske inte världens roligaste läge för en kyrka.
Efter (det obligatoriska) kyrkobesöket tog vi oss ner med bergbanan igen, nu tillsammans med en trevlig dam som på litauiska berättade om vad vi mer borde se i stan. Det enda vi var riktigt säkra på att hon sa var att någonting kostade 80 litas och det lät ju lite dyrt.
För att kompensera och återställa jämvikten gick vi därefter direkt till djälvulsmuseet med dess 3000 djävlar av alla de slag. Detta museum hade vi också för oss själva. Vi blev hänvisade hit och dit av vänliga men bestämda damer, för att vi skulle se allt i rätt ordning. Tyvärr fick man inte fotografera där. Jag kanske inte skulle ha frågat.
