Efter ett kort besök i Ulaan Bataar, där vi bl a hann med att se den nya presidenten installeras, gav vi oss iväg mot första campen, Jalman Meadows. Bussen som skulle bli vårt färdmedel den närmaste tiden kunde dock inte ta sig ända fram till stan eftersom det var hål i bron över floden Tuul, så vi fick traska en bit för att nå den.
Här nedanför är underverket. Fyrhjulsdriven. Det tog inte lång tid innan vi förstod att det är fyrhjulsdrivet som gäller när man ska ut och åka. Fyrhjulsdrivet och en viss händighet.
Mongoliet är tre gånger så stort som Sverige och har 90 mil (!) asfalterad väg totalt. Det betyder att vi knappt såg röken av någon asfalt på våra färder. Och där det fanns asfalt i närheten av Ulaan Bataar valde chauffören för det mesta att köra bredvid vägen p g a av alla hål. I stället såg vägarna ut så här - två spår för hjulen. Ibland inga spår för hjulen när det bar av rätt över stäppen. Det blev skumpiga resor.
Vi fick också en första känsla för hur enormt landet är och vilka vidder det finns.
40 miljoner djur - får, getter, hästar och kameler finns det i landet och en del av dem såg vi på våra bussfärder.
Här nedanför är underverket. Fyrhjulsdriven. Det tog inte lång tid innan vi förstod att det är fyrhjulsdrivet som gäller när man ska ut och åka. Fyrhjulsdrivet och en viss händighet.
Mongoliet är tre gånger så stort som Sverige och har 90 mil (!) asfalterad väg totalt. Det betyder att vi knappt såg röken av någon asfalt på våra färder. Och där det fanns asfalt i närheten av Ulaan Bataar valde chauffören för det mesta att köra bredvid vägen p g a av alla hål. I stället såg vägarna ut så här - två spår för hjulen. Ibland inga spår för hjulen när det bar av rätt över stäppen. Det blev skumpiga resor.
Vi fick också en första känsla för hur enormt landet är och vilka vidder det finns.
40 miljoner djur - får, getter, hästar och kameler finns det i landet och en del av dem såg vi på våra bussfärder.
