Vi blev rekommenderade att hålla oss till vägen för att säkert kunna hitta tillbaka till campen. Cyklarna var inte i toppskick precis så vi kom inte så långt, men vi såg fina vyer på vägen.
Efter att ha passerat en ger (yurta) som låg ganska nära vägen kom vi raskt upp i toppfart på cyklarna när en vakthund tyckte att vi hade kommit lite för långt in på dess revir och bestämde sig för att vi skulle därifrån. Han hade faktiskt inte behövt ta i så mycket, vi var ju på väg ändå.Sedan tog det ett tag att tänka ut en plan för hur vi skulle kunna åka tillbaka längs vägen utan att passera vakthunden igen. Det blev en lång omväg i gräsmarkerna kan jag säga. Men det är kanske det man har mountainbikes till.
